Och vi gled sakta ut i farleden.

den här bloggen kommer inte vara i kronologiskt ordning eller dagboksform. här är en sommaranekdot


Fan vad tungt det var. Jag stod inne det röda ladeliknande förrådet och såg upp emot de ihoprullade seglen. Varje numrerat och sorterat i fack med samma nummer på. det var 30 fack och 29 segel. Ett i min famn. Och det var tungt för mina taniga armar. Jag gick ner till vattnet och började rigga upp min tilldelade jolle ihop med två andra ”päron” som vi kallades. Elever. För en erfaren jolleseglare skulle det nog tagit fem eller tio minuter, för oss tog det så pass länge att den oskymda solens förflyttning var märkbar. Det var inte så att vi var helt inkompetenta men det fanns så många att snacka med och spana på.
Vi knuffade den iordninggjorda båten ner i vattnet och hoppade i. Spände flytvästarna då instruktörerna skrek det förmyndande. Väl ute ut på sjön skulle vi ju ändå knäppa upp dem såklart. Solen var varm på bar hud. Vi drog oss ut via rep, som man ofta gör i trånga vikar. Repet låg i vattnet och det svalkade skönt på händerna att dra sig fram under den gassande solen.
Vi drog oss till en mindre brygga. Vi drog oss runt med händerna så aktern vinklades emot bryggans yttre sida och slutligen knuffade en hjälpsam instruktör iväg jollen och vi gled sakta ut i farleden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar