den här bloggen kommer inte vara i kronologiskt ordning eller dagboksform. här är en sommaranekdot
Fan vad tungt det
var. Jag stod inne det röda ladeliknande förrådet och såg upp emot de
ihoprullade seglen. Varje numrerat och sorterat i fack med samma nummer på.
det var 30 fack och 29 segel. Ett i min famn. Och det var tungt för mina taniga armar. Jag gick ner till vattnet och började rigga upp min tilldelade
jolle ihop med två andra ”päron” som vi kallades. Elever. För en erfaren jolleseglare
skulle det nog tagit fem eller tio minuter, för oss tog det så pass länge att
den oskymda solens förflyttning var märkbar. Det var inte så att vi var helt
inkompetenta men det fanns så många att snacka med och spana på.
Vi knuffade den
iordninggjorda båten ner i vattnet och hoppade i. Spände flytvästarna då
instruktörerna skrek det förmyndande. Väl ute ut på sjön skulle vi ju ändå
knäppa upp dem såklart. Solen var varm på bar hud. Vi drog oss ut via rep, som
man ofta gör i trånga vikar. Repet låg i vattnet och det svalkade skönt på
händerna att dra sig fram under den gassande solen.
Vi drog oss till en mindre brygga. Vi drog oss runt
med händerna så aktern vinklades emot bryggans yttre sida och slutligen knuffade
en hjälpsam instruktör iväg jollen och vi gled sakta ut i farleden.
